Kollade lite snabbt på fotoutmaningarna, snubblade in på Fredagsfärger och är tillbaka snabbare än anat! 
Mitt allra första foto som jag tog med nya kameran, just uppsliten och utan att egentligen kolla funktionerna, var nämligen ett foto på något rött och vitt! Rent fototekniskt är det inget höjdarfoto, men vad kan man begära när man bara just startat upp kameran? *S*
Tre långa, sköna, lata (?) veckor ligger framför mig och barnen. Nästa vecka kommer föräldraskapet upp och faderskapet har valt att åka på barnfri semester både denna veckan och veckan efter det. Det innebär att barnen blir hos mig tre veckor i ett sträck! Kommande veckan är inbokad till fotbollscup, veckan därpå kommer alltså mina päron aka mormor & morfar (med alla aktiviteter som ska klämmas in under kortast möjliga tid, typ). Tredje veckan har jag undvikit att planera något, förhoppningsvis blir det fint väder och vi kan ta dagen som den kommer med bad och bus!
Sista umgänget för barnen med faderskapet slutade igår och hemtrillande kom två magsjuka barn. Tyvärr ansåg faderskapet det som oviktigt att upplysa mig om detta tills han redan dumpat av dem på parkeringen utanför. Jag hörde lång väg att son nummer ett var ledsen och gråtandes kom han uppför trappan där han meddelade att han inte mådde bra. Det visade sig att son nummer två börjat kräkas natten till igår, hade kräkt på köpcentrat (varför släpar man en kräksjuk unge till köpcentrum??) och son nummer ett hade börjat kräka på gräsmattan vid hemkomsten till faderskapet efter att de åkt hem från köpcentrat. Han hade sedan fortsatt kräkas under hela dagen och sista gången hade han kräkts i bilen hem hit.
Trots detta så meddelade inte faderskapet mig, utan dumpade sjuka barn utanför mitt hus och åkte iväg. Efter att jag fått berättat för mig av barnen hur det låg till så kom ett sms. DÅ meddelade han läget och krävde dessutom att jag skulle uppdatera honom de kommande dagarna om hur barnen mådde och hur det utvecklades!
Tack och lov var väninnan ledig från jobb just igår och kunde sticka till affären och handla “magvänlig mat och dricka” i form av blåbärssopppa, coca-cola och isglass så att jag slapp släpa med två magsjuka barn till affären. Tack gode för att jag har härliga vänner som finns där när det krisar!!
Men hur f-n tänker människan? Hur svårt hade det varit för honom att skicka ett sms under dagen och meddela läget så att jag kunde förbereda? Och HUR kan man bara dumpa av barnen sådär?
Tack och lov repade son nummer ett sig ganska snabbt när han kom hem och sa dessutom flera gånger att det var så skönt att få komma hem. Lille killen.. En isglass och ett glas cola senare somnade han med orden att nu mådde han ganska bra. Han sover däremot fortfarande, men förhoppningsvis har magsjukan gett med sig.
Sommaren fortsätter här och datortid känns inte värst viktigt när solen skiner och aktiviteterna haglar tätt. Tills vidare slumrar bloggen och vi njuter av tillvaron. Kameran är alltsom oftast med och med tiden kan tänkas att jag återgår till fotoutmaningarna här i bloggen! Det känns gött att vara tillbaka i fotograferandet och jag rådiggar den nya kameran som nu även fått sällskap av ett nytt objektiv, ett Telomar 100-300. Nya möjligheter!
En av de allra största har vandrat vidare. Känslan när en stor människa går bort är obeskrivlig, någonstans vill man tro att de är ödödliga. De är inga riktiga varelser, de är hjältar ungefär som i en serie. De gör stora saker, stora skillnader och är inga “vanliga människor”.
Jag har många åsikter om Michael Jackson. Och det var så han ville att det skulle vara. Han njöt av tidningsrubrikerna och uppmärksamheten. Som alla de stora genierna så var han ytterst speciell. Men grabben kunde göra och framföra musik.
Min uppväxt är kantad av hans musik. Jag har aldrig varit ett hängivet fan, men att påstå att hans musik inte påverkat vore lögn. Alla har vi nog minne kopplad till någon av alla hans låtar, oavsett vad vi tyckt om gestalten Michael Jackson.
Jag sörjer den stora popkungen idag. Tanken på att det aldrig mer kommer musik ifrån honom ger mig känslan “det var bättre förr”.
Det bloggas inte. Det njuts av värme och sol. Vi tar dagen som den kommer och verkligen njuter av läget. Bloggen.. Ja, den vaknar nog till liv lagom tills regnet återkommer?
Skön sommar alla och på återhörande efter sol, typ!
Idag fyller son nummer ett 7 hela år. Barnens födelsedagar är alltid kantade av en gnutta nostalgi. Jag tänker tillbaka på dagen då de kom till världen, tittar på klockan och tänker “nu hände det och det”. Att inte ha någon att dela det med är ledsamt, men något jag kommit över en del med åren. Behovet att vara nostalgisk med någon över minnena verkar oxå minska med åren och inte lika “viktigt” somd e första åren. Men idag har jag inte ens sonen hemma och jag kommer heller inte träffa honom. Med lite tur kommer jag iaf att få prata med honom i telefon..
Visste att jag skulle tycka det kändes trist, men känslorna som överumplade mig när jag vaknade i morse var så mycket starkare än jag kunnat ana. Jag saknar honom så galet mycket idag. Mina stora, fina 7-åring..
(Dagen till ära blir det en ocensurerad bild. Tror ingen kan identifiera honom från den bilden iaf..
Här är lillskrutt knappa 6 timmar gammal och vi har just kommit till patienthotellet.)
Hoppas ni alla får en ljuvlig midsommar med mer invärtes och utvärtes blöta!
Själv firar jag utan barn och som om inte det räcker så missar jag även son nummer ett’s födelsedag i morgon. Ska till väninnan och eftersom hon har sina barn och eftersom jag har en inflammerad visdomstand, så blir det ingen snaps till maten i år. Men men får inte det roligare än man gör det! Trotsar tom vädret och tar klänning idag. Tror jag.. *S*
Glad midsommar på er alla!
Fem j-a dagar!!! Det var vad det tog att bryta avtal och beslut som togs i torsdags. Lägg därtill till tillmäle, anklagelser och hot och vi är j*vligt nära dagens vidriga sanning.
Vad f-n är problemet?? Att jag mår för bra? Lägg ner! Det blir inte jag som blir den store förloraren!
Ingen risk! *S* Jo, de helger då barnen är hos pappan. I övrigt så finns det liksom ingen riktigt tid till ett eget liv? Men det är lugnt, jag gillar mitt liv som det är nu! Det var många, många år sedan jag kände mig så tillfreds och lycklig som jag gör nu. Det krävdes en resa som var som en berg- och dalbana och ett antal motgångar, lite medvind för att sedan stånga sig blodig mot en ny motvind. Så att jag nu står åt sidan och sätter mitt egna liv på paus känns rätt och bra.
Ok, helt på paus står det ju givetvis inte. Jag tar mina stunder här och irl då jag är “Dysnomia” och inte bara mamma. Tre gånger i veckan tänker jag dessutom lägga en timme på mig själv framöver. Men i det stora hela kretsar det mesta kring barnen och deras liv just nu. Mest fotboll. *S* Om jag räknar antal minuter jag stått bredvid en innebandyplan, en handbollsplan och en fotbollsplan det senaste halvåret så hade det blivit en imponerande mängd. Jag tänker inte räkna de minuterna utan se fram emot fler.
Men ja, tiden prioriteras så just nu. Bloggen får stå mycket åt sidan. När jag väl sitter här så föredrar jag konversationer med långväga vänner, även om även det numera är sällan.
Det är sommar och det är irl. Det är energi och glädje. Det är mina fantastiska ungar och mina underbara vänner. Och fotboll.. Sa jag att jag mår fantastiskt bra? 
..reser fort, eller hur är det man säger? Surfar ett tag på de goda nyheterna och hoppas på fortsatt medvind. Ibland löser sig saker på de mest märkliga sätt! Och det här kan verkligen vara lösningen som kan slänga en rejäl pusselbit på rätt plats.
Här hålls det helg och om en timme är det dags att bege sig till fotbollsplanen och heja på sonens fotbollslag. Regnar gör det såklart och blöta kommer vi troligen bli. Då är det inte dumt alls att komma hem och slänga av blöta kläder och bädda ner sig med film och lördagsgodis?
Jag verkligen gillar de här dagarna, de ger så ofantligt med mental energi!! Det har ju under en tid varit en sinande brunn och nu känner jag att jag börjar få tillbaka för det där!
Nu peppar vi sonen!! Vinst, vinst, vinst? Favoritlåten om favoritidolen:
Edit; De vann. Överlägset! Dessutom fick vi uppehållsväder!
Ibland är det jävligt långa ledningar på somliga håll. Speciellt när det gäller obekväma frågor. Räknade inte med något svar och fick heller inte det. Må så vara. Inte min “lost”.
I övrigt regnar det här, precis som i övriga Sverige. Sverige är onekligen ett regnigt land under juni och så är det varenda år. Varenda år gnäller svensken. Varenda år så gastas det “det ska ju vara sommar nuuuuuu!”.
Regn är inte kul och det blir inte roligare för att det är juni. Men när juli och augusti också regnar bort, då kan ni komma tillbaka och gnälla.
Själv ska jag som brukligt befinna mig på fotbollsplan i helgen. Son nummer ett match, son nummer två träning, son nummer ett fotbollsskola. Fast ärligt tänker jag inte stå vid planen de timmarna som fotbollsskolan är. Jag följer med honom dit, ser till att han kommer rätt och sen gå jag och son nummer två hem och myser.
Jag kommer att bli skitblöt (vad kommer då inte son nummer ett bli som ska vara ute mer än mig?) och jag gillar det inte. Men det är livet. Någonstans nöter “det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” och så är det. Väl.
Men i juli och augusti vill jag ha värme och sol. Baske mig.
FredagsYouTuben handlar oxå om vatten. Jag är svag för Broberg. Älskar hans musikaliska ordlekar. Under tiden han sjunger kan vi kika på solen som lyser över Skansen. Juli & augusti, mina vänner. Juli & augusti. 
